Det här skrevs tidigare idag men jag hade ingen möjlighet att skriva ner tankarna på annat sätt än på papper, så jag fick fånga det på papper sålänge.

Vissa dagar så vill man bara inte jobba. Man vill hellre fantisera sig bort och drömma drömmar om Secilien och Grekland eller vilket land som helst egentligen som är varmare än ett blåsigt mars-Sverige. När man bara drömmer om att dra på sig skinnjackan och skutta runt i sina converse hela dagarna är ett kallt Sverige (som för övrigt bjöd på något som liknade en snöstorm i morse!) inte det optimala. Solbrända armar, sand mellan tårna, klart vatten, god mat från andra kulturer, vandra runt på kullerstensgator med den finaste man vet.
Man kanske också vill drömma om ett sommar-Sverige med ljumna, ljusa sommarkvällar, sockervaddsdoft, surrande humlor, fina fiskedagar, mjukglass med viol- och saltlakritsströssel, grillkvällar med fina vänner, nyslaget hö som är en av de bästa sommardofterna, slappa picnic-dagar på en filt i gräset, eller att bara sitta på en brygga och vela fram och tillbaka om man ska sticka ner fötterna i vattnet eller inte även fast man vet att det är för kallt.
Kanske drömmer man om alla fina saker man vill och ska göra med sina finaste personer, till exempel att åka till Stockholm och gå på rockkonsert, planera en resa till London, ha semester från jobbet, måla påskägg, mysa runt i Gävle, ligga i gräset och ha alkoholpicnic och svära över all mygg (alla drömmar kan inte förskönas, verkligheten smyger sig på) och se solen sakta försvinna bakom hälsingebergen.

---