- " Men hua, tôcken stackare, " sa Momma fôrsta gånjen ho feck si Fräsen. Dä va en Môra straxt ätte jul. Dä va hemstå kahllt å dä hadde snôtt på natta, dä va drivinneli vitt ôvverahllt. Momma va på väg ut ätte ve, å dä va då ho feck si en hemstå mager fräs sôm satt på häbbarstrappen. Dä va han ho kalla fôr "stackarn".
Fräsan titta på 'ndär käringa sôm kom knallenes ôvver gårn. Han tänkte:
- " Ä ho falin, tro? Dä ä fell bäst te akte säg. "
Momma stähllste ifrånn säg vekôrjen å bôrja prata mä'n.
- " Skan't du komma hit, sa jô når tä klå däg? Frys du? Häll ä du suhllten, kanhänna?"
Momma flytta säg lite närmare häbbare å tänkte fell hi skulle kônna få tag i kattstackarn sôm såg sa frösen ut. Men Fräsen for sôm ett streck in ônner häbbare, å sän såg'ent Momma nå mer tå han än två gröne öga sôm lyste ônner bäbbarsgôlve.

Momma hadde bott ensammen i stugga i månge år, ho. Ungan va stor, dôm. Gamlesta pôjken hadde fare tä Amerika, Lihlpôjken va en tôcken san 'vattenrallare' sôm for å byggde kraftverk ôvver hela lanne, å stinta va i Stôckhôlm. Nog va dä långsamt iblann, läll, å int va ho sa pgg längär häll e, sa ho kônna vare ute ilag mä fôlk. sôm för.
- " Kanhänna dä hadde vare role tä ha e katta," sa Momma fôr säg själv. Men hôr skulle ho bära säg at fôr tä få fram 'ndär sôm vara satt å frästa at'o?
- " Ja, bara jô har bôre in veböla, sa kan jô varma mjôlk at'en. Ôm jô ställ mjôlka bakôm knut'n, sa kan jô titta jônnôm fônsträ i kammarn, sa sir jô, ôm han kom fram å ät," tänkte Momma.

Mäjja ho varste mjôlka at Fräsen, sa koka ho en kattetår at säg själv på samma gång. Ho jeck ut mä kattskåla å sän sätte ho säg inni kammarn å titta jônnôm fônsträ. Ho hadde drajje fôr gardinan sa ho kônna jöma säg, sa int Fräsen skulle si'o.

---

Spännande va, haha, om det var nån som förstod något av det:P Hur ska det gå för Momma, får hon sin lilla kissekatt tillslut? Ni kan tro att jag brukar ha roligt när jag läser det här för Kristian, han brukar inte tycka att det är lika kul dock.
Fortsättningen kan ni i alla fall läsa i Mommas Fräsen, den gula boken (den blåa är nummer två, så att säga), skriven av Rut Puck Olsson. Allt på jarsemål!