Vi avslutade våra Nya Zeeland-resa i Queenstown, verkligen mekkat för adrenalinjunkies. Go big or go home sa dom så vi körde på Go BIG. Måste såklart passa på när man är på plats, när ges chansen nästa gång? Tobbe bokade bungyn långt innan mig. Aldrig i livet! tänkte jag när han sa att han skulle boka. Men sen, när det fått sjunka in några månader, så bokade jag in ett hopp dagarna innan vi åkte iväg till andra sidan jorden. Ångrar mig verkligen inte, trots att jag, pga höjdrädd, typ sket på mig och typ glömde bort att andas dom första sekunderna i luften. Var faktiskt väldigt lugn och inte speciellt nervös alls förens jag satt där i stolen och blev fastspänd. Då föll allt på plats tror jag och allt gick så jädrans fort, ner i stolen, bli fastspänd (selen var ju såklart redan på pga vi svävade ju ganska långt upp i luften i en liten kur typ), upp ur stolen, allt ok, fram till kanten, och sen bara one two three bungy! Hade jag tvekat ens en millisekund efter att hon räknat ner, så hade jag nog fortfarande stått kvar där på kanten (körde mantra i huvudet att nu hoppar du för faaaen när hon har räknat ner!!). Efter dom första dödsångestsekundrarna var det så jäkla härligt! Kom till och med ihåg att njuta av det 134 meter höga hoppet, och passa på att titta på utsikten när jag blev upphissad.

 

Ta chansen om ni får den, jag skulle lätt (...) göra om det!